Ja du. Det går varken bra eller dåligt, allting är bara luddigt och förvirrande.
Det hela hade kunnat lösas så mycket snabbare och enklare om bara en viss lärare, som ska förbli namnlös eftersom det är extremt omoget att hänga ut folk i sin blogg, hade kunnat inse vad han gjorde för fel, accepterat det, bett om ursäkt och gått vidare.
Så är dock inte fallet.
Denna lärare -vi kan kalla honom X bara för att det underlättar för mig när jag skriver- har under större delen av året särbehandlat mig och två av mina bästa vänner på ett mycket negativt sätt.
Han har bland annat slagit oss. Först var det som ett skämt, lite boxande på armarna, lite bus då och då. Jag lyfte upp honom ibland bara för att jag kan, han bara skrattade åt det och sa att jag var stark. (Bara detta är egentligen inte alls en sund relation till sin lärare, det vet jag redan.)
Efter ett tag blev slagsmålen mer än skämt, X ville inte sluta när vi sa att det var nog. Han tog till exempel tag i min ena väns kind och nöp till inte bara i skinnet utan i hela muskeln. Jag kunde ibland höra henne (vi kallar henne C från och med nu) skrika från andra änden av skolan när jag satt i mitt och min andra väns (som under resten av inlägget ska kallas för E) rum. Jag kunde tydligt höra hur C, påverkad av smärta och irritation, riktigt vrålade åt X att sluta eftersom det inte var kul, sedan hördes oftast ytterligare några "AAAJ! Men sluta, sa jag!" och dylika fraser. När jag väl kom för att se vad som stod på hade X gått, men C har alltid berättat för mig vad som hänt.
Jag sticker inte under stol med att jag har hotat X verbalt en gång. Jag satt på en rast och vilade mot bordet, när X kom och satte sig ner på min rygg. Eftersom den är dålig gjorde detta vansinnigt ont, så jag väste omedelbart att han skulle
-Gå av mig, annars smäller det!
- Oj, här var det farligt! blev kommentaren, och sedan dess har i alla fall jag sluppit mera våld.
Värre var det för E, som X verkligen tyckte om att hacka på. Han vet att hon är en ganska känslig person, så han var på henne mest av oss tre. Han har kränkt henne, skrikit åt henne, gett henne skit för saker som hon inte har gjort, kallat henne för öknamn som hon tydligt sagt ifrån gång på gång att hon avskydde, klagat på hur hon klär sig (hon tycker om att se ut som en pojke) och lagt sig i hennes privatliv.
En gång tacklade han ner henne på golvet när jag var i ett annat rum. Jag hörde henne få panik och hur hon ropade på hjälp från den ena klasskamraten efter den andra. Ingen gjorde något, en kom till och med med en kommentar om att det "såg kul ut". Jag är osäker på vem det var, men om du läser detta så vill jag att du ska veta att du är RIKTIGT djävla korkad!
Jag hann inte komma och rädda henne, bråket var redan över när jag kom till platsen men E var ledsen länge efter den händelsen.
X kallade även E för lögnare eftersom hon trodde på sig själv. Han hade frågat henne ifall hon skulle klara av kursen, och E hade sagt att det skulle hon absolut, så länge hon kunde få chansen att prata ut hos en kurator då och då.
När hon sedan vid ett tillfälle bad om hjälp med en uppgift och inte riktigt förstod förklaringen en gång för mycket så briserade X och skällde på henne. Han sa att hon hade ljugit honom rakt i ansiktet (Hon sa att hon trodde hon skulle klara av skolan, vilket hon gjorde bra mycket längre än någon annan skulle ha gjort trots en sådan behandling, vad är det för falskt med det? Har man inte rätt att be om hjälp med saker man inte förstår? Handlar inte en utbildning om att just lära sig saker? Har jag missat något?) att han var besviken på hennes konstnärliga förmågor och att hon aldrig skulle bli något. Tidigare hade han sagt åt henne att hon definitivt har en framtid inom teckning eftersom hon är så duktig (Det ÄR hon! Hon är vansinnigt duktig!) och det gav henne styrkan att fortsätta kämpa. Efter det så ryckte han bort mattan under fötterna på henne på det där sättet. Är det verkligen rätt? Jag frågar er läsare. Är det så en lärare ska behandla en elev?
Jag börjar bli förbannad nu, så för att undvika att det här inlägget övergår till en kaskad av svordomar och gnäll uppdaterar jag senare när jag är lugnare. Nu vet ni i alla fall lite om hur det ligger till, men tro mig, det kommer mera.
Det kommer mera.
